HEJACAROLINA

Nu i slutet så finns inte orken kvar. Ligger efter i skolan, sket man väl i! när man vet att det är cirkus två veckor kvar med noll lektioner men 15 uppgifter tappar man liksom suget. men igen, det är BARA TVÅ JÄVLA VECKOR KVAR AV MITT ANDRA ÅR PÅ GYMNASIET och jag blir cp-lycklig av tanken. Snart bara ett år kvar tills jag får välja själv vart jag ska placera mina fötter, stjärt och huvud. i väntan på att de två sista veckorna ska vara över och  att sommaren kan börja kan man väl lika gärna ligga lite, aa! puss.


HEJACAROLINA/HEILCAROLINA

andas, andas, andas. "det är lugnt, jag kommer komma hem om två månader igen. tiden går fort ska du se, var inte orolig" en tår, två tårar, vattenfall. Hur kan man inte vara orolig oavsett om tiden går fort? hur kan man inte vara orolig att tiden helt plötsligt ska stanna, eller att något annat kommer att stanna? Jag vill inte det här, verkligen inte! men du vill. Man ska ju alltid stötta varandra i varandras beslut. Vi är en familj och familjen kommer alltid att komma först, det sa du till mig när vi dansade på Gillbergs altan i lördags. Om vi är en familj och den alltid kommer först så måste du lova mig att du kommer hem först! jag kommer sakna dig, det kommer göra ont men allt kommer gå bra, du är så bra! jag önskar att jag hade haft mer inflytande på dig när du väl bestämde dig, men du bestämde dig ditrekt och vi hade inte en chans. Du kommer verkligen att skötta det här snyggt och alla är så stolta över dig. Det kommer kännas tomt men tomheten kommer snart fyllas ut av en ståtlig man klädd i uniform, det är du Christoffer. Christoffer min älskade bror kom hem snart igen!


HEJACAROLINA/HEILCAROLINA

Det var ju verkligen inte igår man skrev ett par rader här inte så nu klockan 16.25 på min lediga tid skriver jag lite. Händer väl inte så värst mycket, knallar mest gata upp och gata ner med min högra och vänstar hand, Ottilia och Emelie och är glad. Allt känns ändå väldigt lättsamt men konstig och påtal om konstigt så är skolan snart slut och vi inleder vårt sista år. Sista året som kunskapare och förmodligen sista året som en RIKTIG gängmedlem. Till visso har vårt fina gäng splittrats en hel del och det är väl egentligen inget fel med det. Gäng är mer till för en samhörighet under en period och ja, vi hade vår tid under gymnasiet. Finns heller inget som inte säger att vi kommer fortsätta hänga men i dessa dagar är det svårt att se det. Att vi inte är ett så stort gäng längre är väl kankse inte något negativt. Alla är olika och man gör ju lite som man vill, men inte fan kan jag låta bli att bli sentimental när jag tittar tillbaka på alla bilder. Jag ångrar inte att vi inte är alla men jag saknar samtidigt tiden. Det är ju svårt det där med tid och att hinna med, man får väl helt enkelt vara glad med det man har/får och det är jag.

Är så fruktansvärt jävla cp-lost men samtidigt så fruktansvärt jävla cp-lycklig! antar att lyckan kommer med dom människor jag håller fruktansvärt kär och att vilsenheten kommer med dom människorna jag inte håller så kärt, och sen för att jag har ett matteprov imorgon också..
Snart ska jag lägga min hand på flera axlar och typ lycka till i framtiden. Snart drar dom, de fula 92orna. Det kankse blir enkelt eller så blir det bara jävligt tomt.
tiden utvisar vart vi hamnar härnäst.



HEJACAROLINA/HEILCAROLINA